Västvärldens sanktioner har slagit ned som en slägga i den ryska ekonomin, i en omfattning som till och med förvånat den ryska presidenten. Ukrainakrisen blixtbelyser hur frihandeln, och hotet om att bli av med den, blivit ett centralt fredsbevarande verktyg.
”Frihandel främjar fred” är ett mantra som liberaler torgfört under flera decennier. Genom att minimera handelshinder kan staters ekonomier sammanflätas så djupt att krig blir ett ekonomiskt självmord, är den underliggande tesen.
Ekonomisk frihet ger också politisk frihet. I stater där folk är fria att skapa, handla och ingå avtal med varandra blomstrar ofta friheten inom fler områden på sikt. Att uppmuntra till marknadsutbyte med mindre demokratiska länder i fredstid har därför setts som ett sätt att påverka länderna att gå i en frihetligare riktning.
Rysslands invasion av Ukraina har satt teorin om frihandelns fredsskapande förmåga på prov. Teorin verkar fungera över förväntan. Snabbt efter den ryska invasionen utsattes landet för omfattande handelssanktioner och bojkotter. Moskvabörsen störtdök och landets inflation sköt omedelbart i höjden. Så sent som förra veckan stod den ryska ekonomin timmar från konkurs.
Flera av sanktionerna är politiskt beslutade, som Europeiska Unionens beslut att förbjuda ryska flygbolag att flyga över EU och beslutet att exkludera ryska banker från det finansiella systemet SWIFT. Ännu fler av sanktionerna har varit frivilliga bojkotter som beslutats av fria marknadsaktörer. Företag som juridiskt sett får fortsätta verka i Ryssland har valt att ändå inte göra det. De multinationella företagen skräms av marknadsrisken att diskrimineras av kunder i andra länder om de fortsätter göra affärer i Ryssland.
McDonalds, Starbucks, Ikea, Boeing, Deutsche Bank, Maersk, Amazon, Microsoft, Shell, Mastercard och Unilever är bara några namnkunniga företag som lämnat. Allt fler ryska butikshyllor ekar nu tomma.
Att kriga kostar. Utan köpare av ryska produkter, fungerande infrastruktur för betalningar eller tillgång till internationell frakt kan Ryssland inte finansiera sitt krig hur länge som helst. När vanliga ryssar ser matkostnaderna skjuta i höjden och butiksutbudet krympa kan det också väcka ett brett folkligt missnöje mot Kremls krigslust.
Samtidigt som den minskade frihandeln försvårar Rysslands krigsförmåga, hjälper den ökade frihandeln det komparativt svagare Ukraina att hålla ut längre än många trodde var möjligt.
Sedan invasionen inleddes har tullhindren mot Ukraina rivits i en rasande fart. Internet har gjort det lättare att matcha utbudet i väst med efterfrågan vid fronten. Med en gigantisk crowdfunding-insats har västvärlden skickat allt från pansarskott till läkemedel och blöjor för att förstärka Ukraina. Stater, företag och privatpersoner anpassar frivilligt sin verksamhet för att hjälpa till.
Det kanske inte främst blir Rysslands rent militära förmåga som avgör kriget, utan landets sårbarhet utan frihandel som till slut knäcker den ryska regimens viljan att fortsätta strida i Ukraina. Frihandel främjar fred.
